Startsida - Senaste utgåvor
Välkommen till Musikaliska Konstföreningen! |
Om oss |
Vi ger ut och säljer noter, se menyalternativet Noter för närmare information. Du beställer genom att skicka ett mail till: |
Musikaliska konstföreningen är en ideell förening som sedan 1859 haft till uppgift att ge ut svensk konstmusik. Varje år väljer föreningen ut ett eller ett par verk för publicering. Det kan röra sig om nyskriven musik, men föreningen väljer även ibland att lyfta fram äldre mästerverk som förblivit outgivna |
Senaste utgÅvor: |
|
Michael Waldenby (1953- )Dödens Engel, Oratorium för sopran, blandad kör och orkester, op. 66 Dödens Engel, Johan Olof Wallins sista och största poem, återfanns 1839 bland dennes efterlämnade papper. Av olika anteckningar i manuskriptet framgår att diktaren varit sysselsatt med verkets fulländning in i det sista. Wallin avled den 30 juni 1839 och Dödens Engel trycktes första gången samma år. Dikten framstår som det främsta uttrycket för hans kreativitet. Där behandlar han livets förgänglighet och evighetens allvar, ämnen han alltid varierade med en aldrig slocknande ingivelse. Oratoriet är ett beställningsverk av Stockholms domkyrkoförsamling; första framförandet ägde rum den 16 oktober 2022 i Storkyrkan. |
|
Gunnar de Frumerie (1908-1987)Två sonater för piano, op. 64 & 65 Som tonsättare är de Frumerie kanske mest känd för sina sånger, inte minst hans tonsättningar av Pär Lagerkvists dikter, men han komponerade bland annat mängder av musik för det egna instrumentet pianot: en berömd Chaconne från början av 1930-talet, sviter och sonatiner och så dessa två pianosonater. De är bägge relativt korta och de är komponerade 1968, men den första sonaten bygger delvis på material från 1930-talet. Denna utgåva har möjliggjorts av stöd från de Frumeriefonden. |
|
Elfrida Andrée (1841-1929)Symfoni nr 2 a-moll "Trots att Elfrida Andrée nästan kan betecknas som självlärd när det gällde orkestermusik finns i hennes symfoni en känslighet för orkesterns möjligheter som är förbluffande. Hon tog till sig traditionen från Mendelssohn, Niels W Gade och Carl Maria von Weber att varje instrument med sin speciella klang representerade en specifik romantisk stämning. Det avslöjas både i hennes stråkbehandling med långa cellocantilenor, vibrerande mellanstämmor i violinpartierna, men det avslöjas också i hennes behandling av blåssektionerna, där främst träblåsarnas partier är känsligt komponerade enligt romantisk tysk praxis med unisona avsnitt och melodiskt vackra flöjt- oboe- och klarinettpartier. Sannolikt var hon en ivrig partiturläsare och besökare på de orkesterkonserter som gavs. Men sitt sinne för klang hade hon förmodligen utvecklat vid den stora romantiska orgeln i Göteborgs domkyrka." |
|
Lars-Erik Larsson (1908–1986)Andante sostenuto för stråkorkester, op. 32:1. Till programmet ”Vi föddes i en ond tid. Om barnen i krigets värld” som sändes i radio den 12 november 1944 skrev Lars-Erik Larsson ett kort litet stycke för stråkar med tempobeteckningen ”Andante sostenuto”. Någon egentlig titel fick detta stycke inte. Partituret var färdigt den 7 november. Två dagar senare spelades det in i Konserthusets stora sal, Stockholm, och inspelningen sändes i samband med utsändningen av radioprogrammet den 12 november. Tonsättaren dirigerade själv Radiotjänst Kammarorkester, en ensemble som bestod av musiker ur Stockholms Konsertförenings orkester, d.v.s. Stockholms filharmon-iska orkester. Andante serioso för liten orkester, op. 32:2. Senare i november 1944 skrev Larsson ytterligare ett mindre orkesterstycke, fast för en större besättning med blåsare – Andante serioso för liten orkester. Detta partitur är daterat den 30 november 1944. Stycket framfördes vid en radiokonsert ”På tröskeln till ett nytt år” den 30 december av Radiotjänst Kammarorkester under ledning av Ivar Hellman. Verket annonserades då kort och gott som ”Preludium”. I sin verkförteckning har Larsson sammanfört dessa två kompositioner som ”Två orkesterstycken” med opustalet 30. |
|
Bo Linde (1933–1970)Trio för violin, cello och piano, op. 5. Bo Linde, född och verksam i Gävle, var något av ett musikaliskt underbarn, som började komponera redan vid tidig ålder. Denna tidiga Pianotrio opus 5 är ett bevis på den unge tonsättarens begåvning. Han var blott 24 år när den kompone-rades och den tillägnades den äldre tonsättarkollegan Kurt Atterberg ”i beundran och tacksamhet”. 1954 framfördes trion för första gången. Det skedde i Fylkingen i Stockholm med tonsättaren själv vid flygeln. Framförandet sändes även i radio. |
|
Hugo Alfvén (1872-1960)Uppenbarelsekantat, op. 31. Uppenbarelsekantaten skrevs till invigningen av Uppenbarelsekyrkan i Saltsjö-baden utanför Stockholm 1913. Det var Alfvéns gode vän, sedermera ärke-biskopen, Nathan Söderblom som vände sig till Alfvén, som vid denna tid var berömd inte bara för sina två symfonier utan också för de religiösa stora körverken Herrans bön och Vid Sekelskiftet. Till kantatens text valde Nathan Söderblom passande avsnitt ur bibeln som Alfvén tonsatte för dubbelkör, två solister, orgel, harmonium, harpa, celesta och stråkkvartett. I detta verk blev Alfvén tvungen att avstå från den stora orkesterpaletten han vanligtvis excellerade i att använda – utrymmet i den relativt lilla kyrkan tillät inte stor orkester. De två körerna representerar ”de jordiska rösterna” respektive ”de himmelska”, vilka gärna placeras utom synhåll och hörs från fjärran. |
|
Hilding Rosenberg (1892-1985)Divertimento för violin, viola och violoncell, op. 67. Efter att ha varit borta från vår katalog ett antal år finns Rosenbergs stråktrio åter i en helt ny utgåva som inkluderar såväl partitur som stämmor. Eftersom musikerna spelar nästan jämt har stämmorna utformats så att ingen behöver vända blad under en sats. Partituret har samma A4-format som stämmorna. |
|
Harald Fryklöf (1882-1919)Konsert-Ouverture, op. 1. Harald Fryklöf (1882-1919) var en tonsättare som alltför tidigt rycktes bort i den fruktade influensaepidemin ”spanska sjukan”, som grasserade i slutet av första världskriget. Han var utbildad pianist, organist och tonsättare vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Därefter fortsatte han sina studier bl.a. i Berlin. |
|
Lennart Hedwall (1932)Lennart Hedwall är en tonsättare med många strängar på sin lyra. Dirigent, pianist, hammarklaverspelare, musikforskare och författare. Romanskonsten har varit viktig för honom, både som tonsättare, forskare och ackompanjatör. Han har dokumenterat svensk romanskonst dels i radio bl.a. genom program- serien På sångens vingar samt genom skriften På sångens vägar och dels som ackompanjatör till många svenska sångare på inspelningar och konserter ofta med svensk repertoar. Därtill har han komponerat nästan 300 sånger. |
|
Nio sånger. 1. Det var en tid… (C.J.L. Almqvist) Sex sånger. 1. Nocturne (Sigurd Agrell) |
|
Kurt Atterberg (1887-1974)Sonat för valthorn och piano, op. 27 bis. Kurt Atterberg experimenterade i början av 20-talet med att skriva en sonat för antingen violin, viola eller violoncell och piano; det finns en separat stämma för varje stråkinstrument som alla passar till samma pianostämma. Atterberg tycks ha gillat experimentet, ty i 1954 skrev han ytterligare en stämma för valthorn, som hittills varit opublicerad. Levereras tillsamman med Sonat för ett stråkinstrument och piano, op. 27. |
|
Wilhelm Stenhammar (1871-1927)Sången, symfonisk kantat, op. 44. Sången komponerades 1921 till en dikt av Ture Rangström för soli, kör och orkester. Musikaliska konstföreningen gav ut ett klaverutdrag av tonsättaren 1924. Nästan hundra år senare återförs detta viktiga verk till katalogen i en faksimilutgåva i A4-format. Klavaerutdrag med text. |
|
Michael Waldenby (1953-)Ithaka, ballad för mezzosopran och orgel op. 13. Ithaka är komponerat efter en dikt av Oscar Levertin med samma namn 1982. En viktig inspirationskälla för såväl Levertin som Waldeby är Arnold Böcklins berömda målning Dödens ö – Die Toteninsel. Orgelpartitur med text. |
|
Henning Mankell (1868–1930)Klaverstycken op. 60. En inspirationskälla med djupa förgreningar i Henning Mankell var naturen. Det vida havet utanför hemstaden Härnösand, djupa skogarna, storslagna bergen och mäktiga älvar i Lappland fängslade och hänförde honom. Somrarna tillbringade han alltid i sin hemtrakt och de rika intrycken från den norrländska naturen har ofta tjänat som material för hans stämningsfulla musik. Detta märks även i de fyra stycken opus 60, som här presenteras tillsammans för första gången: Barcarol, Kvällsstämning, Stormstämning och Svag dyning. Denna utgåva bygger på Mankells egna autografer i Musik- och Teaterbiblioteket. |
|
Michael Waldenby (1953-)Juloratorium för sopran, baryton, kör, orgel och orkester op. 17. Juloratoriet är komponerat till texter ur Bibeln för blandad kör och orkester (med orgel) samt en sopransolist i den dubba rollen som jungfru Maria och ängel och en barytonsolist som berättare. Verket kan också framföras med enbart orgel. Om inspirationen till oratoriet berättar tonsättaren: |
|
Lennart Fredriksson (1952-)Trio-Sonata for violin, cello, and piano. Under åren 1990–91 komponerade Lennarat Fredriksson en tre-satsig Trio-Sonata (Allegro inquieto. Canzone: Adagio–Allegro pre-cipitando), en pianotrio som tillägnades Stockholm Arts Trio, men som uruppfördes i London, Ontario, i Kanada, i april 1995 med anledning av att verket 1994 där erhållit ett hedersomnämnande vid en internationell kompositionstävling till vilken över hundra pianotrior lämnats in.
Stig Jacobsson | |
Hugo Alfvén (1872-1960)Kantat vid Reformationsfesten i Uppsala den 31 okt. 1917 för barytonsolo, kör och orkester. År 1917 var det 400 år sedan Martin Luther spikade upp sina nit-tiofem teser i Wittenberg och därmed startade sin reformation av kyrkan. I Uppsala beslöt man sig för att fira detta jubileum genom att beställa en kantat av Huga Alfvén att uppföras i samband med doktorspromotionerna i oktober detta år. Texten till den första delen sammanställdes av ärkebiskop Söderblom. För den avslut-ande delen beställdes en text av Erik Axel Karlfeldt, som levererade dikten ”Luthers hammare”. Hundra år senare markerar vi 500-års jubileet genom att ge ut klaverutdraget till Alfvéns Reformationskantat i en faksimilutgåva av originalet från 1921.
Sedan april 2018 finns en orgelbearbetning av orkestersatsen signerad Michael Waldenby. |
|
Claude Loyola Allgén (1920-1990)Vexilla Christus inclyta för blandad kör. Hymnen Vexilla Christus inclyta är diktad på jambisk dimeter (det vanligaste versmåttet för tidegärdshymner, på svenska mot-svarande versmåttet i ”Si, Jesus är ett tröstrikt namn”) och med oklanderlig klassisk kvantiterande metrik. Just denna hymn, som uttrycker ett teokratiskt ideal, togs inte med i den efter konciliet förnyade latinska tidegärden Liturgia horarum (1970). När Allgén bedrev teologistudier i Innsbruck och Nederländerna i början av femtiotalet var alltså denna hymn föreskriven för morgonbönen i den latinska tidegärden på sista söndagen i oktober, Kristus Konungens fest. Anders Piltz |
|
Jan Sandström (1954-)Landskap med solar för blandad kör a capella. Jan Sandström, som fick sitt genombrott som körkomponist med sin suggestiva omtolkning av Praetorius julhymn ”Det är en ros utsprungen”, låter sig här inspireras av Tomas Tranströmers dikt ”Landskap med solar”, där Heinrich Isaacs körvisa ”Innsbruch, ich muss dich lassen” överraskande bryter fram ur körväven och tar plats som en allt tydligare drömvision. |
|
In Flanders Fields för blandad kör. WDR:s radiokör i Köln beställde 2014 denna komposition av Sandström till text av den kanadensiske läkaren och överste-löjtnanten John McCrae, en på sin tid mycket omtyckt dikt från ett slagfält under 1:a världskriget. Sandström bygger upp kompositionen som ett rondo, en vokal marche funèbre, med behärskad emotionell laddning. |
|
TORSTEN NILSSON (1920-1999)Corde Natus Ex Parentis. Vesperhymn för jultiden. Den dynamiske tonsättaren och kyrkomusikern var väl förtrogen med körklangens hemligheter och komponerade 1985 för damkören Tyresö Cantores en vesperhymn för jultiden för sopran solo, damkör och orgel. Alf Härdelins text blir här föremål för en glödande körsats. Som textlig kontrapunkt infogar tonsättaren en antiphon till den kända texten ur Höga Visan: ”Ty kärleken är stark såsom döden”. |
|
Joachim Nikolas Eggert (1779-1813)Symphony in G minor
Den svenske tonsättaren J N Eggert väcker allt större intresse: hans fyra symfonier är sprungna ur den wienklassiska myllan men pekar i sitt tonspråk fram emot förromantiken och inte minst hans rika instrumentationskonst väcker förundran. År 2011 utgav MK i partitur hans symfonier och nu kommer g-mollsymfonin i en nyare version, denna gång av Christian Marina. |
|