Välkommen till Musikaliska Konstföreningen!

Om oss

Vi ger ut och säljer noter, se menyalternativet Noter för närmare information. Du beställer genom att skicka ett mail till:

Musikaliska konstföreningen är en ideell förening som sedan 1859 haft till uppgift att ge ut svensk konstmusik. Varje år väljer föreningen ut ett eller ett par verk för publicering. Det kan röra sig om nyskriven musik, men föreningen väljer även ibland att lyfta fram äldre mästerverk som förblivit outgivna

Senaste utgÅvor:

Harald Fryklöf (1882-1919)

Konsert-Ouverture, op. 1.

Harald Fryklöf (1882-1919) var en tonsättare som alltför tidigt rycktes bort i den fruktade influensaepidemin ”spanska sjukan”, som grasserade i slutet av första världskriget. Han var utbildad pianist, organist och tonsättare vid Musikkonservatoriet i Stockholm. Därefter fortsatte han sina studier bl.a. i Berlin.

Fryklöfs debut som tonsättare kom den 13 mars 1908, då hans Konsert-Ouverture opus 1 framfördes av Konsertföreningens orkester i Stockholm under Tor Aulins ledning. På hösten samma år, den 25 november, spelades den även i Göteborg av Göteborgssymfonikerna. Dirigent var denna gång orkesterns dåvarande chefdirigent Wilhelm Stenhammar. Därefter glömdes den bort.

Lagom till 100-årsminnet av Fryklöfs död väcker Musikaliska Konstföreningen Fryklöfs debutverk till liv igen och publicera såväl partitur som orkester- stämmor. Som grund har använts Fryklöfs partitur i autograf. Stråksättningen är dock dirigenten och violinisten Tor Aulins.

Lennart Hedwall (1932)

Lennart Hedwall är en tonsättare med många strängar på sin lyra. Dirigent, pianist, hammarklaverspelare, musikforskare och författare. Romanskonsten har varit viktig för honom, både som tonsättare, forskare och ackompanjatör. Han har dokumenterat svensk romanskonst dels i radio bl.a. genom program- serien På sångens vingar samt genom skriften På sångens vägar och dels som ackompanjatör till många svenska sångare på inspelningar och konserter ofta med svensk repertoar. Därtill har han komponerat nästan 300 sånger.

Som tonsättare har Hedwall ofta vänt sig till den svenska lyriken. Musikaliska konstföreningen har sammanställt två häften med hans svenska romanser till dikter av svenska poeter.

Nio sånger.

1. Det var en tid… (C.J.L. Almqvist)
2. Om så det skulle hända… (C.J.L. Almqvist)
3. En Måne, dock… (C.J.L. Almqvist)
4. Sovander gårdar (V. von Heidenstam)
5. Den tyngsta vägen (V. von Heidenstam)
6. En skogsvisa (Bo Bergman)
7. Barmark (Bo Bergman)
8. Nödsignal (Bo Bergman)
9. Varsel (Bo Bergman)

Sex sånger.

1. Nocturne (Sigurd Agrell)
2. En resa (A.T. Gellerstedt)
3. Livets bok (C.G. Strandberg)
4. Bleka skimmer… (H. Larsson)
5. Varför till ro så brått? (V. von Heidenstam)
6. Über allen Gipfeln (V. von Heidenstam)

Kurt Atterberg (1887-1974)

Sonat för valthorn och piano, op. 27 bis.

Kurt Atterberg experimenterade i början av 20-talet med att skriva en sonat för antingen violin, viola eller violoncell och piano; det finns en separat stämma för varje stråkinstrument som alla passar till samma pianostämma. Atterberg tycks ha gillat experimentet, ty i 1954 skrev han ytterligare en stämma för valthorn, som hittills varit opublicerad.

Levereras tillsamman med Sonat för ett stråkinstrument och piano, op. 27.

Wilhelm Stenhammar (1871-1927)

Sången, symfonisk kantat, op. 44.

Sången komponerades 1921 till en dikt av Ture Rangström för soli, kör och orkester. Musikaliska konstföreningen gav ut ett klaverutdrag av tonsättaren 1924. Nästan hundra år senare återförs detta viktiga verk till katalogen i en faksimilutgåva i A4-format.

Klavaerutdrag med text.

Michael Waldenby (1953-)

Ithaka, ballad för mezzosopran och orgel op. 13.

Ithaka är komponerat efter en dikt av Oscar Levertin med samma namn 1982. En viktig inspirationskälla för såväl Levertin som Waldeby är Arnold Böcklins berömda målning Dödens ö – Die Toteninsel.

Orgelpartitur med text.

Henning Mankell (1868–1930)

Klaverstycken op. 60.

En inspirationskälla med djupa förgreningar i Henning Mankell var naturen. Det vida havet utanför hemstaden Härnösand, djupa skogarna, storslagna bergen och mäktiga älvar i Lappland fängslade och hänförde honom. Somrarna tillbringade han alltid i sin hemtrakt och de rika intrycken från den norrländska naturen har ofta tjänat som material för hans stämningsfulla musik. Detta märks även i de fyra stycken opus 60, som här presenteras tillsammans för första gången: Barcarol, Kvällsstämning, Stormstämning och Svag dyning.

Denna utgåva bygger på Mankells egna autografer i Musik- och Teaterbiblioteket.

Michael Waldenby (1953-)

Juloratorium för sopran, baryton, kör, orgel och orkester op. 17.

Juloratoriet är komponerat till texter ur Bibeln för blandad kör och orkester (med orgel) samt en sopransolist i den dubba rollen som jungfru Maria och ängel och en barytonsolist som berättare. Verket kan också framföras med enbart orgel. Om inspirationen till oratoriet berättar tonsättaren:
- Naturen kring Orsasjön, med dess blånande berg, brinnande solnedgångar och dunkla skogar, har starkt påverkat tonspråket i mitt Juloratorium. För många år sedan brukade jag sitta vid sjöns strand och drömma. Några av drömmarna rörde sig kring denna musik. Orden är hämtade dels från Bibelns Johannesprolog, dels från Julevangeliet. Marias vaggsång, som förekommer i andra delen, har ord av Lope de Vega. Oratoriets två avdelningar inramar orkesterns Intermezzo som i sin tur har ett motto: Ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.

Utgivningen omfattar ett klaverutdrag och ett partitur. Orkester-stämmor kan hyras från förlaget.

Lennart Fredriksson (1952-)

Trio-Sonata for violin, cello, and piano.

Under åren 1990–91 komponerade Lennarat Fredriksson en tre-satsig Trio-Sonata (Allegro inquieto. Canzone: Adagio–Allegro pre-cipitando), en pianotrio som tillägnades Stockholm Arts Trio, men som uruppfördes i London, Ontario, i Kanada, i april 1995 med anledning av att verket 1994 där erhållit ett hedersomnämnande vid en internationell kompositionstävling till vilken över hundra pianotrior lämnats in.

Trio-Sonatas sista sats är en direkt utveckling av första satsen när det gäller motiv och uppbyggnad. Föredragsbeteckningarna In-quieto (oroligt) och Precipitando (framåtstörtande) säger mycket om såvväl den dramatiska som den virtuosa karaktären i dessa satser. Andra satsen, Canzone, börjar med en stilla, enkel och meditativ polyfoni. Efter ett mera agiterat parti inträder så i mitten av satsen ett citat från Alban Bergs stråkkvartett op. 3. I slutet av satsen strävar musiken efter att återgå till sin ursprungliga karaktär.

Stig Jacobsson

Hugo Alfvén (1872-1960)

Kantat vid Reformationsfesten i Uppsala den 31 okt. 1917 för barytonsolo, kör och orkester.

År 1917 var det 400 år sedan Martin Luther spikade upp sina nit-tiofem teser i Wittenberg och därmed startade sin reformation av kyrkan. I Uppsala beslöt man sig för att fira detta jubileum genom att beställa en kantat av Huga Alfvén att uppföras i samband med doktorspromotionerna i oktober detta år. Texten till den första delen sammanställdes av ärkebiskop Söderblom. För den avslut-ande delen beställdes en text av Erik Axel Karlfeldt, som levererade dikten ”Luthers hammare”. Hundra år senare markerar vi 500-års jubileet genom att ge ut klaverutdraget till Alfvéns Reformationskantat i en faksimilutgåva av originalet från 1921. Sedan april 2018 finns en orgelbearbetning av orkestersatsen signerad Michael Waldenby.

Nu finns även en version på tyska med översättning och ytter-ligare en orgelbearbetning av Wilfried Pankauke. Vi ger ut två häften i denna version, dels en körpartitur, dels en särskild stämma för orgel med färre sidor att bläddra. Wilfried Pankaukes ambition har varit att vara trogen Alfvéns original med en orgelstämma inte svårare än vad en kompetent kyrkomusiker kan hantera. Denna orgelstämma kan också kombineras med vår fak-similutgåva av klaverutdraget på svenska.

Claude Loyola Allgén (1920-1990)

Vexilla Christus inclyta för blandad kör.

Hymnen Vexilla Christus inclyta är diktad på jambisk dimeter (det vanligaste versmåttet för tidegärdshymner, på svenska mot-svarande versmåttet i ”Si, Jesus är ett tröstrikt namn”) och med oklanderlig klassisk kvantiterande metrik. Just denna hymn, som uttrycker ett teokratiskt ideal, togs inte med i den efter konciliet förnyade latinska tidegärden Liturgia horarum (1970). När Allgén bedrev teologistudier i Innsbruck och Nederländerna i början av femtiotalet var alltså denna hymn föreskriven för morgonbönen i den latinska tidegärden på sista söndagen i oktober, Kristus Konungens fest. Anders Piltz

Jan Sandström (1954-)

Landskap med solar för blandad kör a capella.

Jan Sandström, som fick sitt genombrott som körkomponist med sin suggestiva omtolkning av Praetorius julhymn ”Det är en ros utsprungen”, låter sig här inspireras av Tomas Tranströmers dikt ”Landskap med solar”, där Heinrich Isaacs körvisa ”Innsbruch, ich muss dich lassen” överraskande bryter fram ur körväven och tar plats som en allt tydligare drömvision.

In Flanders Fields för blandad kör.

WDR:s radiokör i Köln beställde 2014 denna komposition av Sandström till text av den kanadensiske läkaren och överste-löjtnanten John McCrae, en på sin tid mycket omtyckt dikt från ett slagfält under 1:a världskriget. Sandström bygger upp komposi-tionen som ett rondo, en vokal marche funèbre, med behärskad emotionell laddning.

TORSTEN NILSSON (1920-1999)

Corde Natus Ex Parentis. Vesperhymn för jultiden.

Den dynamiske tonsättaren och kyrkomusikern var väl förtrogen med körklangens hemligheter och komponerade 1985 för damkören Tyresö Cantores en vesperhymn för jultiden för sopran solo, damkör och orgel. Alf Härdelins text blir här föremål för en glödande körsats. Som textlig kontrapunkt infogar tonsättaren en antiphon till den kända texten ur Höga Visan: ”Ty kärleken är stark såsom döden”.

Joachim Nikolas Eggert (1779-1813)

Symphony in G minor

Den svenske tonsättaren J N Eggert väcker allt större intresse: hans fyra symfonier är sprungna ur den wienklassiska myllan men pekar i sitt tonspråk fram emot förromantiken och inte minst hans rika instrumentationskonst väcker förundran. År 2011 utgav MK i partitur hans symfonier och nu kommer g-mollsymfonin i en nyre-vision, denna gång av Christian Marina.

Staffan Storm (1964 - )

L´heure bleue pour piano

”L´heure bleue” fångar direkt lyssnarens uppmärksamhet med sin mörka inledning som kontrasteras mot lockande drillar i diskanten. Den mörka karaktären utvecklas vidare till lyriska utbrott och vilande ackord och hela pianots register tillåts blomma ut. Titeln ”Den blå timmen” är en träffande beskrivning av styckets skymningsstämning där ett sista glittrande solljus till slut får ge vika för ett dramatiskt avslut. Franciska Skoogh

Briefe zur Nacht för piano

I den nordiska konsten och musiken talas ofta om ”ett nordiskt ljus”. Men det finns även ”ett nordiskt mörker”. Staffan Storms symfoniskt anlagda pianostycke ”Briefe zur Nacht” börjar i detta mörker med orkestrala och hotfulla klanger. Efter en rad eruptiva och vulkaniskt våldsamma utbrott närmar sig stycket mot slutet motvilligt ljuset. Att ”Briefe zur Nacht” har en tysk titel får oss att associera till den tyska romantiken. Ord som ”brev” och ”natt” talar om det förtroliga, berättande tonfallet i denna pianodikt och om det nattliga dunkel som ruvar på oro, hemliga tankar och drömmar. Hans Pålsson

MAURICE KARKOFF (1927-2013)

Poem för piano

Pianoverket ”Poem för piano, op. 242”, komponerat 2008, är ett veritabelt klangstycke, delvis med inspiration från en impression-istisk klangvärld: klock-klanger, harpliknande arpeggi, uttrycks-fulla cantilenor, allt likt drömbilder som tonsättaren varsamt sorterar. Erik Lundkvist